M-22 nr 8

Båten är byggd 1931 i Stockholm av Nyberg och döptes till Lill-Inga. Tidigare ägare är Ola Häggström och dessförinnan Västerås Veteranbåtsmuseum. Båten hade då inte varit sjösatt på minst 13 år. Tidigare ägare, eller du med kunskap om dessa, får gärna höra av dig.

Vid det tillfälle 2018, då jag först såg båten hos Ola Häggstöm, såg jag potentialen i båten. Inga reparationer, alla spant sitter tätt intill bordläggningen, inga spant brutna på känsliga ställen och inget som skvallrar om ruttet trä någonstans. Även Olas positiva bedömning av båten gjorde sitt till att jag köpte båten för 5000 kr. Senare har det visat sig att denna bedömning var korrekt. Jag har hittat tre brutna spant en dm från deras undre avslut. De har fått vara utan åtgärd hittills. Resningsbultar och järnspant saknar nästan helt rost, kölbultar har kvar sin ursprungliga tjocklek och muttrarna till desamma är så opåverkade att jag skulle kunna få en hylsa att greppa. Hon har kanske mest seglats i sötvatten? Det enda som var ruttet var ekbalken som stabiliserar skottet till ruffen. Dessutom var hjärtstocken hårt angripen av rost, antagligen beroende på att den galvade hjärtstocken stod i kontakt med rostfritt järn. MEN de generösa gliporna mellan borden oroar. Som mest har jag mätt upp dryga 4 mm mellan borden. Hur ska det gå?

Förutsättningar för renoveringen

Båten köpte jag 2018 men började renoveringen 2020 eftersom jag däremellan försökte mig på att renovera M-22 nr 25. Det gick inte så bra men en fördel var att jag har kunnat ta delar från den till nr 8. Nr 25 skrotade jag 2020. Båten har under dessa år stått på min tomt till sommarhuset söder om Valdemarsvik. Gick i pension 2020 så tiden har funnits. Jag byggde ett ordentligt och stabilt båthus som stod pall under fyra år, förutom några korrigeringar av presenningar. De maskiner jag har tillgång till är pelarborr, bordcirkelsåg, rikt- och planhyvel samt vanliga handverktyg. Niklas Hallberg har via telefon givit råd om renoveringen.

Skrovet

För att lättare komma åt insidan av skrovet demonterade jag först de flesta av de väl bevarade däcksribborna. Det tog många timmar att skruva ur de gamla spårskruvarna med torkat spackel i spåren. Men jag tjänade mycket tid på det i slutänden.

Döträet var i behov av utbyte. Sågade till två bitar av en drygt 100 år gammal furuplanka. Det blev furu men den ska nog vara av ek. Då visade sig också de i stort sett opåverkade kölbultarna. Limmade ihop de två delarna med förtjockad epoxi och drog ihop det med rostfria bultar av gängstång.

Jag sätter vita färgkluttar på den ena biten, lägger ihop dem och ser om bitarna möter varandra.

Skrapade rent in och utsida av skrovet och behandlade med rå linolja/terpentin. Femton liter fick jag nog in i borden. Jag har sedan behandlat insidan med fernissa och järnmönja och utsidan ovan vattenlinjen med primer och vit lack. Under vattenlinjen har jag målat med blymönja, primer och bottenfärg.

Hjärtstocken tillverkade Roffe Plåt åt mig.

Däck och rufftak

De flesta däcksribbor och samtliga rufftaksribbor monterade jag bort. Imponerad av båtbyggaren Nyberg, som på ett så fantastiskt sätt hyvlat till ribborna på överbyggnaden. De är ju både koniska och avsmalnande, och det fanns inte den minsta lilla glipa mellan ribborna. Skrapar, slipar och lackar undersidan av ribborna i källaren till huset. Nu är det dags att montera rullfocksmekanismen i fören. I princip en lätt åtgärd, men lite tankar om hur vinkeln till masten skulle bli rätt. Vi får se hur det gick. Hur man monterar den utan att ha däcket borta förstår jag inte.

Rullfocksbeslaget monterat. Hoppas det blev rätt vinkel mot mastbeslaget.

Jag vill ha en akterlucka på akterdäck. Den luckan har jag från M-22 nr 25. Tillverkar två nya däcksbalkar i anslutning till akterluckan.

Öppningen för den bakre däcksluckan med förstärkning.

Återmonterar alla ribbor och behandlar dem på ovansidan med blymönja. Nu är det dags att montera däcksduken. Handlar in detta på Råseglarhuset, en lite tunnare för överbyggnad och en kraftig för däcket. Följer anvisningarna, sträck duken ordentlig, sätt fast med rostfri klammer och kopparnubb, dränk in duken med kokt linolja med zinkvitt. Blir tvungen att skarva däcksduken akter om sittbrunn. Den konvexa ytan på överbyggnaden blev däremot perfekt. Gittan var en utmärkt hjälp med dessa tyger. Det är nåt hon kan.

Nu var jag så långt kommen att jag var tvungen att få tag på mahogny till bl.a. skarndäcket. Hittade en planka i Oskarshamn som hade måtten 380 cm x 40cm x 8 cm. Mått som är helt ohanterbara för de flesta. Jag hittade en man som har en vertikalsåg, en bandsåg som sågar liggande ämnen. Jag beställde en uppsågning av plankan i dimensionen 17 mm. Det blev sådär, men jag fick ut 12 mm av alla brädor. Planhyveln fick jobba en del. Jag använder de gamla skarndäcken som mall. Delar upp längden i tre delar som ursprungligen var två delar. Sågar de mittersta enligt mallarna medan de främre och aktersta sågar jag så att jag spänner in de delarna, då de är avsmalnande och lättare att böja. Fräser det sista för att få en jämnare kurva. Monterar skarndäcken i förtjockad epoxi med rostfri skruv och med Boston Simson mot yttersta däcksribban. Träpropparna limmar jag med polyuretanlim.

Jag kan använda de gamla listerna som täcker däcksduken i den övre delen av överbyggnaden och listerna mellan överbyggnad och däck fräser jag halvrunda.

Plankan sågas upp av en ”liggande bandsåg”.

Styrlist för fräsning av mahognyn av den sida som ska ligga mot däcksribbor.

Borrar för skruven på pelarborr för att undvika att borra igenom hela brädan.

Förluckan tillverkar jag av mahognyplywood men använder en del gamla delar. Monterar en fotlist i tre delar. Monterar två lådor under akterdäck som jag tagit från den gamla M22an.

Brädan skruvas i bordläggning, balkvägare och däcksbalk med förtjockad epoxi som lim.

Sittbrunn

Jag börjar med att tillverka den balk som var dålig, i ek, som stöder hela skottet vid sittbrunn. Fortsätter sen med resterande skottet. Jag kan använda det mesta av de gamla delarna, men speglarna får bli ny mahognyplywood.

De undre delarna är fräsch mahogny som jag använde.

Regeln i ek på plats.

Durkarna tillverkar jag av mahogny från de gamla tofterna. Korta bitar som jag kombinerar med ek, vilket jag har tillgång till, som jag limmar/skruvar på plywood. Detta var innan jag köpt mahognyn. Nu blev det så att mahogny och ek fick bygga upp durkarna och ruffluckorna. Och så har jag fortsatt, att kombinera ek med mahogny. Tofterna invid sittbrunn har jag helt tagit från den gamla M22an, med anpassningar för skrovformen. Luckorna till ruffem från den gamla M22an får jag anpassa genom att lägga till ek för att passa.

Tillverkning av durkar för sittbrunn.

Ett pussel av gammal mahogny och ny ek bygger upp durkarna i sittbrunn.

Den nya ekregeln som bär upp skottet till sittbrunn och luckorna till ruffen på plats, men inte helt anpassade.

Skjutlådorna monterade.

Ett stuvutrymme i sittbrunn.

Ruffinredning

Det enda som jag hade från gamla 22an var fyra luckor till två skåp vid nedgången och två britsar. Jag började förstås med de två skåpen. Jag bygger upp två skott av mahognyplywood. Det var komplicerat! Det var mycket som ska stämma; lod, våg, avstånd till befintligt skott, anpassning till skrovform och djup. Använde mallar av kartong och när de var sådär sågade jag till mallar av masonit. För att få det nya skottet parallellt med sittbrunnskottet sätter jag ihop två korta brädlappar med en klämma. Med de n kan jag sen få samma mått längs de två skotten.

Två ramar i ek där luckorna ska in och skottet i plywood skymtas till vänster. Ändträt på mahognyn isolerar jag noggrant med epoxi. Lägg märke till gliporna mellan borden.

De två skåpen, ett på babords och ett på styrbords sida, färdiga med hyllor bakom luckorna.

Britsarna skulle också byggas upp. Jag börjar med att tillverka ett underlag för dessa i fotänden som också blir ett stuvutrymme. Jag väljer att fästa de bärande lodräta bitarna i de galvaniserade spanten med genomgående icke rostfria bultar. Många mått som skulle stämma i detta arbete, och det tog sin tid att få ihop det. För att ha nåt att mäta mot, spänner jag upp ett murarsnöre centrerat längs med båten.

Stuvutrymmet i fotändan som jag inte fäster i nåt, utan den stabiliserar sig själv.

Underlaget för durkarna valde jag att bygga på bottenstockarna. Den sista massiva mahognyn jag har i denna längd, får bli sidostycken under britsarna. Anpassar durkarna från M 22-25. De tänker jag skruva fast.

Mast, bom och rigg.

Mast och bom fanns med i köpet, tillverkad i spruce enligt Ola Häggström. De var kolsvarta. Jag väljer att använda masten, men bom och rigg tar jag från M22-25. Då beslagen har suttit på en annan mast har jag problem att montera dem på rätt höjd. Får hjälp av Janne Björnberg med måtten. Fiolstaget förbryllar mig; det har inte fästs på vantspridadaren, utan längre ner på masten och avslutas med en vantskruv. Det är förstås så att fiolstaget då kan justeras från däck. Jag får se hur jag gör med detta. Jag har ännu inte monterat några beslag för skotpunkter och annat.

Sjösättning september 2025

Så var det då dags för henne att komma i sjön efter typ 20 år. En traktor bogserar ner TUR som hon nu heter till Loftahammars Varv och Marina. Kranen de har är lite upptagen med andra lyft, så hon får stå på land ett dygn och så i igen. Hon får hänga i banden så att lite av friborden också är under vattenytan. Jag har plockat bort allt löst inifrån båten. Ett tips är att använda en länspump där du kan bestämma hur mycket den ska pumpa ur. JULA har en sån pump där man kan ställa in så att endast en liten mängd vatten pumpas ut vid varje tillfälle. Vitsen är att banden då inte behöver ta hela tyngden utan blir mer som en säkerhet. Jag upplevde att tyngden under flera dygn kan påverka skrovet. Och med vågor utan länspump ska båten inte hänga i band.

Mina förberedelser innan sjösättning var att ha blöta trasmattor inne i båten. De fick ligga under flera veckor. Nackdelen med detta är att järnmönjan svartnar av lång behandling. Mellanrummen mellan borden har fått in mycket färg, utan att det var min avsikt. Tre lager inifrån och sex lager utifrån. Jag vill ha bort denna färg och jag drar med ett bågfilsblad innifån så att borden kan möta varandra. Jag gör inga försök att täta med ETTAN eller andra tätmedel.

Hur gick det?

Självklart var läckaget enormt vid sjösättningen. Efter tre dygn i sjön så uppskattar jag att läckaget var så lite att en batteripump skulle klara av uppgiften, men det var inget jag prövade. Däremot så hängde inte friborden med. De läckte mer än undervattenskroppen. Funderar på att nåtlimma dessa med mahognyribbor i vår och att täta på utsatta ställen med ex. fårtalg. Men jag ä mycket nöjd ändå hur hon svarade på sjösättningen.

Ser fram emot sjösättning i vår!

Här kommer lite extra bilder.