Båten är byggd 1931 i Stockholm av Nyberg och döptes till Lill-Inga. Tidigare ägare är Ola Häggström och dessförinnan Västerås Veteranbåtsmuseum. Båten hade då inte varit sjösatt på minst 13 år. Tidigare ägare, eller du med kunskap om dessa, får gärna höra av dig.
Vid det tillfälle 2018, då jag först såg båten hos Ola Häggstöm, såg jag potentialen i båten. Inga reparationer, alla spant sitter tätt intill bordläggningen, inga spant brutna på känsliga ställen och inget som skvallrar om ruttet trä någonstans. Även Olas positiva bedömning av båten gjorde sitt till att jag köpte båten för 5000 kr. Senare har det visat sig att denna bedömning var korrekt. Jag har hittat tre brutna spant en dm från deras undre avslut. De har fått vara utan åtgärd hittills. Resningsbultar och järnspant saknar nästan helt rost, kölbultar har kvar sin ursprungliga tjocklek och muttrarna till desamma är så opåverkade att jag skulle kunna få en hylsa att greppa. Hon har kanske mest seglats i sötvatten? Det enda som var ruttet var ekbalken som stabiliserar skottet till ruffen. Dessutom var hjärtstocken hårt angripen av rost, antagligen beroende på att den galvade hjärtstocken stod i kontakt med rostfritt järn. MEN de generösa gliporna mellan borden oroar. Som mest har jag mätt upp dryga 4 mm mellan borden. Hur ska det gå?
Förutsättningar för renoveringen
Båten köpte jag 2018 men började renoveringen 2020 eftersom jag däremellan försökte mig på att renovera M-22 nr 25. Det gick inte så bra men en fördel var att jag har kunnat ta delar från den till nr 8. Nr 25 skrotade jag 2020. Båten har under dessa år stått på min tomt till sommarhuset söder om Valdemarsvik. Gick i pension 2020 så tiden har funnits. Jag byggde ett ordentligt och stabilt båthus som stod pall under fyra år, förutom några korrigeringar av presenningar. De maskiner jag har tillgång till är pelarborr, bordcirkelsåg, rikt- och planhyvel samt vanliga handverktyg. Niklas Hallberg har via telefon givit råd om renoveringen.
Skrovet
För att lättare komma åt insidan av skrovet demonterade jag först de flesta av de väl bevarade däcksribborna. Det tog många timmar att skruva ur de gamla spårskruvarna med torkat spackel i spåren. Men jag tjänade mycket tid på det i slutänden.
Döträet var i behov av utbyte. Sågade till två bitar av en drygt 100 år gammal furuplanka. Det blev furu men den ska nog vara av ek. Då visade sig också de i stort sett opåverkade kölbultarna. Limmade ihop de två delarna med förtjockad epoxi och drog ihop det med rostfria bultar av gängstång.
Jag sätter vita färgkluttar på den ena biten, lägger ihop dem och ser om bitarna möter varandra.
Skrapade rent in och utsida av skrovet och behandlade med rå linolja/terpentin. Femton liter fick jag nog in i borden. Jag har sedan behandlat insidan med fernissa och järnmönja och utsidan ovan vattenlinjen med primer och vit lack. Under vattenlinjen har jag målat med blymönja, primer och bottenfärg.
Hjärtstocken tillverkade Roffe Plåt åt mig.
Däck och rufftak
De flesta däcksribbor och samtliga rufftaksribbor monterade jag bort. Imponerad av båtbyggaren Nyberg, som på ett så fantastiskt sätt hyvlat till ribborna på överbyggnaden. De är ju både koniska och avsmalnande, och det fanns inte den minsta lilla glipa mellan ribborna. Skrapar, slipar och lackar undersidan av ribborna i källaren till huset. Nu är det dags att montera rullfocksmekanismen i fören. I princip en lätt åtgärd, men lite tankar om hur vinkeln till masten skulle bli rätt. Vi får se hur det gick. Hur man monterar den utan att ha däcket borta förstår jag inte.
Jag vill ha en akterlucka på akterdäck. Den luckan har jag från M-22 nr 25. Tillverkar två nya däcksbalkar i anslutning till akterluckan.
Återmonterar alla ribbor och behandlar dem på ovansidan med blymönja. Nu är det dags att montera däcksduken. Handlar in detta på Råseglarhuset, en lite tunnare för överbyggnad och en kraftig för däcket. Följer anvisningarna, sträck duken ordentlig, sätt fast med rostfri klammer och kopparnubb, dränk in duken med kokt linolja med zinkvitt. Blir tvungen att skarva däcksduken akter om sittbrunn. Den konvexa ytan på överbyggnaden blev däremot perfekt. Gittan var en utmärkt hjälp med dessa tyger. Det är nåt hon kan.
Nu var jag så långt kommen att jag var tvungen att få tag på mahogny till bl.a. skarndäcket. Hittade en planka i Oskarshamn som hade måtten 380 cm x 40cm x 8 cm. Mått som är helt ohanterbara för de flesta. Jag hittade en man som har en vertikalsåg, en bandsåg som sågar liggande ämnen. Jag beställde en uppsågning av plankan i dimensionen 17 mm. Det blev sådär, men jag fick ut 12 mm av alla brädor. Planhyveln fick jobba en del. Jag använder de gamla skarndäcken som mall. Delar upp längden i tre delar som ursprungligen var två delar. Sågar de mittersta enligt mallarna medan de främre och aktersta sågar jag så att jag spänner in de delarna, då de är avsmalnande och lättare att böja. Fräser det sista för att få en jämnare kurva. Monterar skarndäcken i förtjockad epoxi med rostfri skruv och med Boston Simson mot yttersta däcksribban. Träpropparna limmar jag med polyuretanlim.
Jag kan använda de gamla listerna som täcker däcksduken i den övre delen av överbyggnaden och listerna mellan överbyggnad och däck fräser jag halvrunda.
Förluckan tillverkar jag av mahognyplywood men använder en del gamla delar. Monterar en fotlist i tre delar. Monterar två lådor under akterdäck som jag tagit från den gamla M22an.
Sittbrunn
Jag börjar med att tillverka den balk som var dålig, i ek, som stöder hela skottet vid sittbrunn. Fortsätter sen med resterande skottet. Jag kan använda det mesta av de gamla delarna, men speglarna får bli ny mahognyplywood.
Regeln i ek på plats.
Durkarna tillverkar jag av mahogny från de gamla tofterna. Korta bitar som jag kombinerar med ek, vilket jag har tillgång till, som jag limmar/skruvar på plywood. Detta var innan jag köpt mahognyn. Nu blev det så att mahogny och ek fick bygga upp durkarna och ruffluckorna. Och så har jag fortsatt, att kombinera ek med mahogny. Tofterna invid sittbrunn har jag helt tagit från den gamla M22an, med anpassningar för skrovformen. Luckorna till ruffem från den gamla M22an får jag anpassa genom att lägga till ek för att passa.
Tillverkning av durkar för sittbrunn.
Skjutlådorna monterade.
Ett stuvutrymme i sittbrunn.
Ruffinredning
Det enda som jag hade från gamla 22an var fyra luckor till två skåp vid nedgången och två britsar. Jag började förstås med de två skåpen. Jag bygger upp två skott av mahognyplywood. Det var komplicerat! Det var mycket som ska stämma; lod, våg, avstånd till befintligt skott, anpassning till skrovform och djup. Använde mallar av kartong och när de var sådär sågade jag till mallar av masonit. För att få det nya skottet parallellt med sittbrunnskottet sätter jag ihop två korta brädlappar med en klämma. Med de n kan jag sen få samma mått längs de två skotten.
Två ramar i ek där luckorna ska in och skottet i plywood skymtas till vänster. Ändträt på mahognyn isolerar jag noggrant med epoxi. Lägg märke till gliporna mellan borden.
De två skåpen, ett på babords och ett på styrbords sida, färdiga med hyllor bakom luckorna.
Britsarna skulle också byggas upp. Jag börjar med att tillverka ett underlag för dessa i fotänden som också blir ett stuvutrymme. Jag väljer att fästa de bärande lodräta bitarna i de galvaniserade spanten med genomgående icke rostfria bultar. Många mått som skulle stämma i detta arbete, och det tog sin tid att få ihop det. För att ha nåt att mäta mot, spänner jag upp ett murarsnöre centrerat längs med båten.
Stuvutrymmet i fotändan som jag inte fäster i nåt, utan den stabiliserar sig själv.
Underlaget för durkarna valde jag att bygga på bottenstockarna. Den sista massiva mahognyn jag har i denna längd, får bli sidostycken under britsarna. Anpassar durkarna från M 22-25. De tänker jag skruva fast.
Mast, bom och rigg.
Mast och bom fanns med i köpet, tillverkad i spruce enligt Ola Häggström. De var kolsvarta. Jag väljer att använda masten, men bom och rigg tar jag från M22-25. Då beslagen har suttit på en annan mast har jag problem att montera dem på rätt höjd. Får hjälp av Janne Björnberg med måtten. Fiolstaget förbryllar mig; det har inte fästs på vantspridadaren, utan längre ner på masten och avslutas med en vantskruv. Det är förstås så att fiolstaget då kan justeras från däck. Jag får se hur jag gör med detta. Jag har ännu inte monterat några beslag för skotpunkter och annat.
Sjösättning september 2025
Så var det då dags för henne att komma i sjön efter typ 20 år. En traktor bogserar ner TUR som hon nu heter till Loftahammars Varv och Marina. Kranen de har är lite upptagen med andra lyft, så hon får stå på land ett dygn och så i igen. Hon får hänga i banden så att lite av friborden också är under vattenytan. Jag har plockat bort allt löst inifrån båten. Ett tips är att använda en länspump där du kan bestämma hur mycket den ska pumpa ur. JULA har en sån pump där man kan ställa in så att endast en liten mängd vatten pumpas ut vid varje tillfälle. Vitsen är att banden då inte behöver ta hela tyngden utan blir mer som en säkerhet. Jag upplevde att tyngden under flera dygn kan påverka skrovet. Och med vågor utan länspump ska båten inte hänga i band.
Mina förberedelser innan sjösättning var att ha blöta trasmattor inne i båten. De fick ligga under flera veckor. Nackdelen med detta är att järnmönjan svartnar av lång behandling. Mellanrummen mellan borden har fått in mycket färg, utan att det var min avsikt. Tre lager inifrån och sex lager utifrån. Jag vill ha bort denna färg och jag drar med ett bågfilsblad innifån så att borden kan möta varandra. Jag gör inga försök att täta med ETTAN eller andra tätmedel.
Hur gick det?
Självklart var läckaget enormt vid sjösättningen. Efter tre dygn i sjön så uppskattar jag att läckaget var så lite att en batteripump skulle klara av uppgiften, men det var inget jag prövade. Däremot så hängde inte friborden med. De läckte mer än undervattenskroppen. Funderar på att nåtlimma dessa med mahognyribbor i vår och att täta på utsatta ställen med ex. fårtalg. Men jag ä mycket nöjd ändå hur hon svarade på sjösättningen.
Ser fram emot sjösättning i vår!
Här kommer lite extra bilder.
En resningsbult i akterstäven
VÅREN 2026
Sjösättningen 2025, som var ett test, gav inga tydliga besked om vilka åtgärder som krävdes för att få båten tät. En sak var dock tydlig; friborden blev inte täta eller ens påverkade, trots att de var under vatten i två dygn. Jag funderade då på hur jag skulle göra. Nåtlimning är ju ett sätt. Att segla henne tät, uteslöt jag direkt. Så mycket kommer jag inte att segla och med 1 mm mellan varje fribord ser jag det som en omöjlighet. Alltså återstår nåtlimnig av friborden. Det var något som jag kände mig lite tveksam inför. Vid vilken fuktighet ska jag göra det? Vår, sommar eller höst? Och är det överhuvudtaget rätt att göra det? Furubord är ju inte det optimala att nåtlimma, men några saker talar för att det inte är helt fel. Var tredje spant är järnspant. Varje spant sitter tätt mot bordläggningen och inga är brutna, (förutom tre lågt ned där det är som djupast i sittbrunnen) Jag hade inga val om projektet skulle gå framåt. April månad var kall och 10 plusgrader, vilket epoxi kräver, uppnåddes inte under dygnet. I början av maj var temperaturen tillräckligt hög och jag kunde sätta igång.
Men vilken metod skulle jag använda när jag fräste glipan mellan borden?
FRÄSNING AV SPÅR MELLAN BORDEN – METOD
Från början såg jag framför mig ett verktyg som har en klinga med liten diameter. Jag skulle ha ett 4 mm brett spår och jag tänkte mig ett verktyg som påminner lite om en vinkelslip till utseendet. Ett tips var att använda en lamellfräs som har en klinga på 4 mm. Jag lånar en sådan och skruvar upp en bräda på uthuset och prövar den metoden. Det gick inte alls. Den är tung och verktyget ligger inte parallellt med borden utan ut i rät vinkel. Så minsta avvikelse i hur jag höll verktyget fick spåret att vidgas direkt. Så den gick bort.
Jag plockade istället fram min lätta, batteridrivna Ryobi handöverfräs och prövade den på den uppskruvade brädan. Den funkade väldigt bra! En stor fördel att inte behöva hantera en sladd! Köpte in några 4mm frässtål och monterade en styrlist(10x12mm) på friborden med småspik. Bordtjockleken är 17 mm, fräsen tar max 10 mm och jag vill ha spåret 13 mm djupt. På Ryobifräsen har jag ingen möjlighet att trycka ned stålet mot bordläggningen, eftersom den har ett fast avstånd som den fräser. Vid starten får jag vinkla ned fräsen mot borden. Jag var tvungen att köra spåret två gånger, först 6 mm djupt för att sen öka till 13 mm. Det är ju inte optimalt att behöva köra spåret två gånger, och det gav några små avvikelser, då fräsen vid andra körningen inte gick i exakt samma vinkel som vid den första fräsningen. Detta märktes vid limningen då ribban vid dessa ställen inte nöp fast i spåret.
Nästan allt spån från fräsen ligger kvar i spåren. Jag tar bort det med handtagsidan på en fil som jag bockat och slipat. Ett mycket användbart verktyg till annat också. Sen slipar jag spåret med ett hårt sandpapper och tar bort spånen med en tandborste som jag slipat bort hälften av borsten på. Den använder jag senare för att föra på epoxi med. I aktern är jag tvungen att byta styrlist till en klenare dimension så att listen bättre följer skrovformen. Jag fräser upp mellanrummen mellan borden ned till ca 5 cm ovanför vattenlinjen. Det blir tre st fullängd och tre st kortare i för och två st kortare i aktern på varje sida av båten. Styrlisten spikar jag med tunna spikar var 30 cm. Hålen efter spiken var inte ett problem vid spackling och målning.
TILVERKNING AV RIBBOR
Jag väljer mahogny som material för ribborna då de inte sväller lika mycket som furu i fukt. Jag köper en dryga tre meter och 15 mm tjock bräda av Stockholms båtsnickeri och sågar upp 5 mm tjocka ribbor som jag sedan hyvlar koniska i en jigg som Niklas Hallgren visade. Den är gjord av en bräda med två styrlister och mellan styrlisterna har jag limmat en konisk ribba, vilket gör att mahognylisten även den blir konisk. I inre änden 3,5 mm och och i den yttre 4mm. Utan denna jigg hade inte resultatet blivit så bra. Det hade varit svårt att såga till den koniska formen i bordcirkelsågen.
Hyvlar i planhyveln och mäter upp ribborna som jag torrmonterar i spåren. Ribborna får gå flera gånger genom hyveln i jiggen innan de passar. Det var praktiskt att hyveln och båten stod fem meter från varandra. Jag torrmonterar alla ribbor innan limningen. De nyper fast bra i spåret.
LIMNING MED EPOXI
Efter rengöringen av spåren stryker jag epoxi i spåren med tandborsten som jag anpassat för att passa dimensionen på spåren. Låter det stå några minuter innan jag för in förtjockad epoxi med en japanspackel.
Efter att jag spacklat in den förtjockade epoxin drar jag med spackeln längs spåret så att limmet ligger jämnt i hela spåret. Slår in ribban med ett lätt slag med hammaren via en bit ändträ. Längs nån meter sammanlagt av spåren så var de för breda på grund av att jag körde fräsen två gånger vilket visar sig genom att ribborna inte nyper in i spåret utan sviktar. Jag löser detta genom att använda en häftpistol med 14 mm klammer för att få in ribban på dessa ställen. Jag slår även in klammer i alla ändar av ribborna, eftersom det finns en spänning som vill dra dem ut från spåret. Jag sätter klammern vinkelrätt över ribborna. Jag ser i efterhand inga märken efter klammern. Efter varje ribba sanerade jag den epoxi som trängt in mellan borden till insidan. Först det mesta med en spackel, och resten med en trasa indränkt i T-sprit. Hur det blev med saneringen längst i aktern kan jag inte garantera, svårt att komma åt, vilket alla som krupit in i en M22 vet.
Presenningen under vattenlinjen har som uppgift att hålla fuktigheten i undervattenskroppen. Innanför står två luftfuktare.
EFTERARBETE
Jag använder den lilla Ryobifräsen, med ett bredare stål, för att ta bort den del av ribborna som sticker ut från bordläggningen. På en halvmeter körde jag för djupt så att jag gick ned i trät. Fick åtgärdas med spackel. Det gick toppen att få ner den sista millimetern med min oscillerande slip. Efter slipningen var bordläggningen mer än till hälften renslipad. Grundmålar med BRAVA SOTTOFONDO och slutstryker med BRAVA RYLARD. Tveksam idag till det valet då slingorna vid sjösättningen påverkade färgytan mycket. Resultatet av målningen känns mjuk!
BYTE AV SEGELNUMMER
Seglen kommer från M22 nr 25 och behöver få nr 8 i seglet. Från Janne Björnberg fick jag denna metod. Plast underst sen seglet, på med fotogen (lampolja) och sen plast ovanpå. Låt ligga ett dygn sen är det bara att dra bort siffrorna. Jag tvättar den delen av seglet och limmar på nr 8. Jag tillverkar en ram för att hålla fotogenen på plats. Funkade väldigt bra.
SJÖSÄTTNING
Båten har under alla år stått på tomten viket varit praktiskt. En bonde som är en snäll granne kör ner ekipaget till Loftahmmars Marincenter. De visar dig vara både hjälpsamma och ha stort tålamod. Den 26 juni sjösätts hon och det är klart att länspumpen fick jobba. Efter tre dygn är bordläggningen tät. Den största glipan var nog 2-3 mm. Lite längre tid tar det runt två laskbrickor av mässingsplåt. Men även de blev täta. MEN längs hela mittlinjen av båten, från förluckan till några decimeter akter om hjärtstocken via kölplankan blir det INTE tätt!
Det läcker ca 50 liter per dygn! Jag blir otroligt frustrerad och efter tio dygn plockar vi upp henne och hon ställs i en sval båthall, där hon fortfarande (slutet av augusti) är kvar. Jag kontaktar min konsult Niklas Hallgren som säger att det kan bero på att de gamla mässingskruvarna längs spunningarna är söndereroderade och att jag kan byta ut dem mot rostfria. Jag börjar att ta bort de gamla skruvarna. Det går sådär. Jag kan skruva ut ca hälften. De andra går antingen av eller skruvhuvudet går sönder. Jag kan kanske pilla ut några fler med en lämplig teknik. Borra med en pluggborr och skruva ut dem med en tång? Slå in avbrutna skruvar med ett don så att en ny kan fästas i samma hål? Jag vill ju göra så få nya hål som möjligt.
Jag beställer rostfri skruv 5mmX 40 mm på nätet. Jag är noga med att den ska vara delgängad. Men det jag får är helgängad skruv. Då går luften ur mig. Jag har hållit på intensivt i två månader och jag lägger ner projektet för en tid. Men det jag ser framför mig är att byta sambord vilket är så långt min kompetens eventuellt når. Då får jag en uppfattning om kölplankans kondition. Jag kommer också att montera nya rostfria skruvar. Ja det var allt för nu. Vi får se om jag ror iland med detta (eller till sjöss).
LITE EXTRABILDER
Renovering av Mälar 22-an nr 8 